drog till stockholm till min älskade barndomsväninna E<3 Där tog de helt av!
första kvällen ut på stureplan (som inte riktigt e min stil..eller?) där gick vi nästan direkt skilda vägar men de gick fint:) min blick seglade genom lokalen och fastnade vid en urläcker man vid namn.. J. jag kunde inte sluta stirra in i hans vackra ögon som råkade vara ett blått och ett brunt...han skulle jag ha. några timmar senare e jag i solna centrum för första gången. de va en mysig natt....
nästa dag tog jag skamset tunnelbanan tillbaka till min söta väninna<3.>
de går nån dag eller två och jag å jag och E bestämmer oss för att återigen testa stureplan. kvällen går väldigt fort och de händer inte så mycket kul.. kl börjar närma sig stägning och vi står ute för att "ta lite frisk luft" då jag plötsligt ser världens vackraste man. återigen blir jag trollbunden men detta va annorlunda än med den brun/blåögda mannen några kvällar innan. jag ser och ser och tillslut kommer han fram till mig och hälsar. vi står och pratar en stund och kommer fram till att jag och E ska följa med han och hans bror hem på efterfest. när vi kom fram blev de massa alkohol och och E och brodern tar över soffan totalt. jag och min vackra man bestämmer oss för att dra hem till honom. så fick jag se Bromma också:) de va ett härligt ställe ;) nästa dag jag ska ta tåget hem till min äckliga lilla hemstad och de går så tidigt som 11. jag vill absolut inte resa mig ur den varma sängen med min heta brandman vid min sida... så jag "missar" tåget.. min mamma blev inte så överglad av de när jag sa att jag försov mig. jaja de va bara å köpa ny biljett för härliga 800 kr. men de va de värt :)
väl tillbaka i min trista hemby träffar jag saknade gamla väninnor och firar en galen midsommar.. råkade strula till de med en väldigt fin tjej som jag väljer å kalla Guldlock ^^ de dumma va då att hon hade pojkvän.. som också va å festen:S folk va inte så glada på mig efteråt...men jag kunde inte hjälpa de "/
dagarna gick och de blev kvällen innan hemresa till den nordnorska by jag lever i.. kunde inte sluta tänka på min vackra Brommaman.. hade inte hans nr....å han bodde med sin flickvän.. dom skulle iof flytta isär.. men tänk om jag drog dit och knackade på? vad va de för galna tankar som snurrade i mitt naiva lilla huvud. tänk fall han tycker jag e knäpp? en stalker?? men kanske..... dumt spontan som jag e gick jag in på nätet och beställde ny tåg biljett till stockholm och nya flygbiljetter tillbaka till nordnorge. de va inte billigt ... men kanske, kanske han skulle bli glad att jag kom och vilja vara med mig för alltid.. men stockholm blev de, onsdag till söndag. min lilla söta E blev iaf väldigt glad att jag skulle komma tillbaka till henne:)
onsdag eftermiddag anländer jag till stockholm med mina rosa resväskor (som blev förstörda på flyget när jag reste med Norwegian från oslo till stockholm! VARNING!)
E mötte mig självklart på stationen<3
jag hade redan berättat om min stora plan och hon tyckte inte alls jag va knäpp^^ senare den dagen tar vi tunnelbanan ut till Bromma. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv! knäna skakade och jag fick svårt att andas.. E lugnade mig med massa löst babblande:) de hjälpte.. väl utanför ger jag min goda väninna en stor kram och ber henne vänta runt hörnet. jag går och ringer på...mitt hjärta bankade så hårt så jag nästan trodde de skulle slå igenom.. är de en hund jag hör? han hade väl ingen hund... tanken slår mig att han tjej..eller ex.. är där med hennes äckliga lilla byracka! om hon skulle öppnat skulle jag dött. men de e han som öppnar:) å han va precis lika vacker som jag mindes han. när han ser att de är jag så trycker han fram ett väldigt nervöst "hej" och stänger dörren bak sig. han förklarar att hans ex är där och att de inte passar så bra just nu.. jag har fortfarande hjärtebank och vet inte riktigt vad jag ska säga men jag frågar om dom e ihop och han säger nej. puh!! han säger att han ringer mig senare. jag tror honom.
senare samma kväll bestämmer jag mig för att dämpa nervositeten med lite alkohol, eller massa... de blev stureplan igen och E försvinner med hennes ex jag står ensam kvar med två norrmän. blir med dem till deras hotel men upptäcker snart att de inte va så väldigt kul så jag går därifrån. kl e ca 2....3.. och de går ingen tunnelbana... jaha...inget bankomatkort med mig för att inte mista kontrollen...som väldigt lätt sker! .. så de blir ingen taxi.. får min dummaste idé någonsin och går in på Spybar där jag minglar omkring en pyttestund. går ut och ringer några samtal (minns inte till vem..) går in igen och hittar mig en danspartner för typ 1 minut sen vill jag dra. men vart e min mobil?! letar överralt, frågar i baren, ingen mobil, inga pengar, ingen väninna. ensam i stockholm. går ut på gatan och kan inte stoppa tårarna som rusar nedför kinderna.
plötsligt stannar en väldigt fancy vit limosin bredvid mig. chauffören kliver ut och frågar om de går bra med mig. stackarn trodde väl jag blivit våldtagen eller liknande.. men då sprutar tårarna bara ännu mer och han säger att jag kan sätta mig i bilen. i bilen sitter de en väldigt full man men som också va väldigt trevlig. men inget sånt, tro mig;) hade bara min vackra brandman i tankarna. chauffören ser till så jag har de bra och frågar om de e ok att vi kör en liten tur. jag hade ju inte så mycket annat för mig så varför inte. i limosinen flöder chamagnen och jag blir glad igen:) kvällen slutar med att jag slaggar med jacka skor ja allt i de som kallas Nacka. nästa dag blir jag hemkörd i en svart hummer. vilket äventyr. men ingen mobil :( ingen mobil??! hur ska nu min underbara brandman få tag på mig?? ångesten överfaller mig, vad ska jag nu göra? ordnar mig en ny mobil med svenskt kontantkort iom att jag e folkbokförd i norge så får jag inte skaffa abonemang i sverige .. trots mina motgångar så tänkte jag inte ge upp. men jag vågade absolut inte ringa på hans dörr igen ifall hans hemska flickvän öppnade. så jag skrev ett brev, åkte ut dit och peta in de i brevinkastet. såg då att han hade ju ett efternamn:) hitta.se fann hans nr så jag skrev sms.. han ringde upp:) sa att han hade försökt ringa min mobil men de kom bara en skrikig telefonsvarare..de e min de ja^^ vi snacka en gangska lång stund och han tyckte inte alls att jag va någon psykopat^^ han tyckte de va en kul grej jag gjort. de dumma va då att han flickvän hade funnit brevet och läst upp de för honom.. de va inte så populärt.. men men han sa iaf att han ville träffa mig men va nog inte så intresserad som jag, han hade väl sett de mest som en engångsgrej iom att jag bor i norge.. men de gjorde jag ju också från början. men... så kunde jag inte sluta tänka på honom.. han va som sagt precis i utflyttningsprocessen och hade dåligt med tid för mig.. detta va då på lördagen tror jag.. å jag skulle dra på söndagen. han sa att vi säkert kunde ses på söndagen och att han skulle ringa mig. söndag morgon ringer han och säger att idag så skulle dom städa ur lägenheten... men att vi kanske hann träffas innan jag drog å att han skulle ringa mig. de va de sista jag hörde från honom.... . . . de blev ett väldigt sorgligt farväl mellan mig och E<3>
så nu sitter jag här i midnattsolen igen i fiskmåsarnas hemstad och längtar tills jag flyttar till stockholm och kanske får se min vackra grönögda brandman igen... xoxo
2 kommentarer:
Vilken fin blogg söta! :D
tack älskade<3
Skicka en kommentar