fick precis reda på att min pappa och hans fru som varit som min mamma sen jag va typ 4 ska skiljas. hon tycker dom växt ifrån varandra, pappa e jätte ledsen.han ska försöka behålla huset ensam och mina syskon ska troligen bo kvar där. häromdagen fick jag reda på att mamma och hennes sambo ska separera. mamma har inte råd att behålla huset själv så de ska säljas. allt faller samman.
tycker väldigt synd om pappa, han älskar jeanette väldigt mycket..fattar inte varför då. hon har tydligen sprungit runt på stan som en kåt tonnåring. iaf vad jag har hört. pappa har ju typ aldrig vart där när jag behövt honom men jag e verkligen ledsen för hans skull. alla dessa år i onödan, alla dessa år av lidande för mig pågrund av en elak styvmor och som hon behandlat pappa. pappa e en god människa, han har bara varit förhäxad. kvinnor kan ha en mäktig invärkan på män. att höra sin pappas tårar rinna över hans kinder..jag vill vara där för honom. mamma tycker ju inte om hennes sambo längre så för henne va ju detta de bästa men för pappa e de anorlunda. kanske han kommer inse en dag att detta va de bästa men just nu känner han ju bara hjärtekross. jag e så otroligt ledsen för hans skull. hoppas verkligen han har någon att prata med för jag vet ju att alla hans vänner även är jeanettes vänner så de måste ju vara otroligt jobbigt för honom. önskar så att jag kunde vara där för honom..och mamma.. de är de värsta med att flytta långt hemifrån, att man inte kan vara där för sina nära och kära när dom behöver en. även att inte kunna se sina syskon växa upp, kunna hjälpa dom med allt som jag redan gått igenom en gång, vara en riktig storasyster.
vad hände med kärlek? finns de verkligen något som heter evig kärlek? eller e de bara något som man tror och hoppas på men som aldrig kommer ske? riktig breath taking brinnande kärlek som aldrig slocknar. detta fpr mig att tänka på att hur vet man igentligen att den personen man gifter sig och skaffar barn med är den rätta, den man kommer älska till den dagen man dör? att bygga en familj, ett liv med en person som slutar älska en efter 20 år tillsammmans är de verkligen värt de? är de bättre att ligga lågt och hålla sig undan kärlek och leva lyckligt med sina vänner?
kan man verkligen älska någon för resten av ens liv?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar